lamadjur.blogg.se

Idag har varken Sienna eller mitt psyke haft en lätt dag. Först snubblade ungen och och placerade sin lilla mun på en träleksak, så att läppen sprack och blod och tårar forsade. Jag, den hysteriska nummer ett, blev kolugn och torkade systematiskt bort blodet tills jag hittade orsaken och kunde börja andas igen. Jag inser att detta inte var en krissituation, men det bådar ändå gott för framtiden. Och resten av dagen fick jag fortsätta öva på mitt lugn. Siennas mun belönades med en fläskläpp av händelsen. När vi sedan cyklade till babysången klämde jag den lilla dubbelhakan, men eftersom ungen inte sa ett knyst om det märkte jag inte eländet förrän hon pep till när jag tog av hjälmen, 20 minuter senare. Ett litet blodigt sår på den mjuka huden vittnade om saken, och jag tjöt mer hysteriskt än min lilla flicka. För att avsluta dagen på topp bestämde sig sedan Sienna för att hoppa huvudhopp från soffan här hemma. Eftersom jag hade lagt kuddar och täcke på golvet nedanför, och täckte ena sidan, så kastade hon sig istället över armstödet. Då blev ju dessutom fallhöjden högre. Score sa ungen. Och sedan grät både hon och jag en stund till. Ett blåmärke i pannan blev beviset. Nu har hon fått välling och lagts i sängen, där jag hoppas hon somnar innan hon får en fot i kläm i spjälorna och bryter den. Jag ska krypa upp i soffan med choklad och cola och söka lite tröst hos sambon.