lamadjur.blogg.se

Jag är rädd för spindlar. De är snabba, lömska och har alldeles för många ögon och kroppsdelar. Häromdagen kom Kim in i köket medan jag matade Sienna, och liksom pep till. Då hade han en spindel stor som en halv kackerlacka klättrande på sig, och trots min rädsla var jag ju tvungen att hjälpa min stackars sambo innan han svimmade. Så jag tog kökshandduken och liksom viftade ner den hemska varelsen, och sedan tog Kim över och gjorde sig av med eländet. Men idag var inte Kim hemma. Och den halva kackerlackans syrra bestämde sig för att komma på besök medan jag dammsög köksgolvet. Herrejäklar vad jag hade panik! Dessutom var ju Sienna hemskt nyfiken och förstod inte alls faran, utan skulle fram och titta på äcklet. En stund övervägde jag att låta henne försöka fixa bort kräket själv så jag slapp, men eftersom hon antagligen hade löst det genom att stoppa den i munnen så kändes det inte riktigt lämpligt. Alltså anföll jag den med en sko, sedan med papper för att avsluta med en nedspolning i vasken. Efteråt satte jag mig på golvet och snyftade hysteriskt... tills jag såg Siennas min. Livrädd. Hon var inte rädd för spindeln, men höll på att bryta ihop av min reaktion. Så jag tog mig samman och låtsades att det var en lek och började städa igen. Herregud, jag kan ju inte göra ungen spindelrädd! Hon är ju mitt spindeldödar-hopp inför framtiden.