Man kan ha mer eller mindre bra lektioner. Min ena kollega höll idag i en mindre bra sådan. Först glömde hon att kalla på hälften av klassen, som var ute och spelade fotboll (jag hämtade dem, rätt bitter av att de nu missat 10 minuter av lektionen). Sedan ägnade hon 15 minuter åt att skriva saker på tavlan, utan att berätta för ungarna vad de skulle göra eller vad lektionen skulle handla om (tills jag sa till henne, lite för elevernas skull, lite för hennes eftersom kaos var på väg, men också för min egen för det var så tråkigt). Därefter fick de i uppgift att skriva av texten, trots att många i klassen har skrivproblem och alltså inte klarar av en sådan grej (så jag samlade ihop ett gäng och hjälpte dem, trots att de sådär gärna ville ha hjälp). När kaoset var ett faktum påpekade jag att klassen inte klarade det längre och att hon måste gå vidare till nästa uppgift. Då satte hon igång en film på youtube. "Barrträd" hette den. Det var en 7 minuter lång film bestående av stillbilder på olika barrträd medan klassisk musik spelades i bakgrunden. (Jag började fnittra.) Klassen upptäckte vad filmen gick ut på och oroligt började stimma. (Jag till läraren att det inte gick att behålla deras uppmärksamhet med en sån här film. Än en gång, dels för deras, dels för hennes, men också mycket för min skull.) Då satte hon igång "Lövträd". Gissa vad den handlade om? (Jag bröt ihop av skratt och var tvungen att lämna klassrummet ett par minuter.) När jag kom tillbaka var det krig. Hur många elever i klassen kan nu redogöra något om barrträd eller lövträd? 0 stycken. Hur många lärare tycker att lektionen gick utmärkt? 1 stycken. Inte jag. Huuuuuur kan man inte se när något kommer att gå käpprätt åt helvete? Eller när man är urkass på sitt jobb? Jag var sämst som säljare i en bygghandel, i vilken jag jobbade i sex år medan jag pluggade. Jag visste det, kunderna visste det och mina chefer visste det. Visserligen jobbade jag kvar under hela min studietid, men det var helt införstått att jag hade noll skills inom ämnet och knappt hade näsan över ytan. Och jag slutade så fort nåt annat dök upp (min dotter). För allas skull hoppas jag att denna läraren gör en helomvänding i sin karriär. Eller får någon sorts självinsikt. Om inte annat för att jag ska kunna diskutera lövträd utan att börja fnittra.
