lamadjur.blogg.se

På eftermiddagen trotsade jag och Sienna stormen, och begav oss till en kompis som inte bor så långt härifrån. Bitter muttrade jag att det var en mesig storm, då det blåst mer dagen innan och var strålande sol. Kunde lika gärna haft en heltdag i Ystad, tjurade jag. Vi stannade i två timmar, fikade, bröt upp bråk mellan ungar, snackade lite och försökte hindra ungarna från att ha ihjäl varandra. Sen skulle jag och Sienna cykla hem. Jamenvisst. Däääär var stormen. Jag fick placerade ungen sittande vid husväggen medan jag fick fatt i cykeln, låste fast henne på alla sätt och vis och med hjälm på, medan jag sedan i sköldpaddsställning ledde eländet hem. Ett tag var jag tveksam till om vi faktiskt skulle klara det, då cykeln bara rörde sig i sidled, och givetvis åt fel håll, medan rätta vägen dessutom kantades av kundvagnar som rymt från ica. Vi kom dock hem, och rakt i armarna på en bitter och orolig sambo som gav mig världens utskällning för att jag låtit Sienna vara ute i detta vädret. Jag minns den gamla goda tiden när han brydde sig om mig också. Det var i samma veva som jag fick beröm när jag lagade mat. Nu ligger i alla fall lilla Bus och sover lugnt, och jag och Kim rullar ner persienner och ber en liten bön att de ska fånga upp skärvorna om fönsterna faktiskt spricker. En gång i vår förra lägenhet blåste nämligen ett fönster upp under en storm, trots att det var stängt. Krasch sa det, sen hade vi en plywoodskiva en vecka och väldigt misstänksamma hyresvärdar som ville få det till att vi hade haft fönstert öppen och bara haspat. De kunde dock inte vinna med sina argument, då hela fönstervredet hade knäckts. Jag måste säga att jag inte hade tagit det så bra om det hade hänt här, med tanke på att Siennas spjälsäng ligger precis bredvid fönstret. Så nu hoppas vi på en snabbt försvinnande storm!