lamadjur.blogg.se

Sexorna jag var så rädd för innan framstår som små änglar jämfört med demonerna jag har träffat idag. De okända fyrorna. Jag inser att barnen bara är tio år. Men det verkar inte de göra. De beter sig som ettåringar när det gäller konsekvenstänkandet, har någon illusion om att de är 18 när de har åsikter och i övrigt finns det inte ens en ålder, för jag är inte helt hundra på att de faktiskt är mänskliga. Jag var inte ensam med dem. De är 35 elever, uppdelade i två klasser, med varsin lärare. Jag var assistent i den ena klassen. Och herregud vad det behövdes. Dels eftersom läraren inte kunde undervisa, inte märkte när det var slagsmål, och lät eleverna hoppa på borden. Och dels eftersom eleverna inte ville bli undervisade, hade slagsmål, och hoppade på borden. Jag gjorde inte det när jag var tio. Dagens low point kom när jag bar ut en liten skrikande tjej ur klassrummet för att ta henne till rektorn, hennes två kompanjoner flög ut och rusade iväg, jag hittade en gråtande elev i en hög utanför salen, rektorn var på möte och min elev rymde, jag kom tillbaka i klassrummet och INGEN satt ner, när tre elever stod och sparkade på en kille liggande på golvet.... medan läraren försökte få de andra att göra en gruppuppgift. Och sa att om de var duktiga skulle de få se på film sedan. Say what?! Duktiga? Dessutom klarar de inte av att se på film. Eller ha gruppuppgifter. Eller ha rätt att lämna klassrummet. De behöver sitta ner, ensamma, med varsitt arbetshäfte. Den andra läraren var mycket vettigare, så henne tog jag hjälp av. Hon såg min panik och frustration. Vi ska ha möte med rektorn på måndag.

 

Nu- cola och godisdags!