lamadjur.blogg.se

Efter mitt lilla psykbryt i tisdags tänkte jag att det kunde vara läge att berätta att jag nu har återhämtat mig. Ungarna är positiva när jag undervisar i engelska och visar till och med intresse för läxorna (jag kan ha mutat dem, men vadå? I krig är allt tillåtet, typ), vilket jag kan känna är det viktigaste. Dessutom har jag vid ett kaostillfälle lyckats lugna dem på egen hand, och haft dem sittande vid sina bänkar lagom till läraren kom. Må vara att en elev satt utanför dörren och grät, och att där var en elev som inte tillhörde klassen vid en bänk, men hey, man kan inte begära perfektion, right? Jag har även sett den bra läraren misslyckas med att lugna klassen, vilket gav mig hopp inför framtiden då det inte bara är mig de ignorerar, och jag har sett en elev som lyder mig lacka loss på en av skolans bästa pedagoger. Så jag är rätt nöjd med mig själv för tillfället. Visserligen har jag mejlat en privatskola för att sätta upp Sienna i kö redan nu så att hon inte råkar ut för såna här dårhus i framtiden, men som arbetsplats är det en kul utmaning. Tyvärr får man dock höra hemska historier varje dag. En kille som var stökig bröt ihop totalt när jag gick ut för att ringa hans pappa, och när jag lugnat honom lyckades jag luska ut att han kommer att få stryk av en äldre bror om jag ringer hem. Jag struntade i det telefonsamtalet. En annan kille som jag inte riktigt kommer överrens med har tydligen svårt för alla vuxna, då han enligt en annan lärare "sett en familjemedlem dödas". Jahapp. Trist för dig, men nu vill jag att du sitter ner och räknar till 20 på engelska för mig. Typ. Svårt att veta hur mycket man kan kräva, och hur mycket man kan pressa dem. Men i alla fall, de senaste dagarna har varit bra dagar, och nu har jag lite hopp för framtiden igen.