lamadjur.blogg.se

Jag har hittat en ny favoritlekplats. Där är trevliga leksaker, gummitäckt mark, en massa bänkar och det bästa; den har inget som skuggar och där är vindstilla! Alla soliga dagar händer jag och Sienna alltså där . Idag i bara t-shirt! Brevid denna lekplats finns en liten nallestaty, som Sienna har förälskat sig i. Av de 90 minuterna vi spenderade på lekplatsen i morse var hon vid nallens sida 80 av dem. Och när vi skulle gå fick jag slita henne därifrån medan hon skrek efter honom. (Japp, det är en hane. Jag har bestämt det, eftersom han ser ut som en han.) Det var visserligen hemskt skönt att hon hittade honom, för hon lekte helt själv utan att behöva bekräfta med mig hela tiden, så jag kunde ligga på en bänk i närheten och sola... men vid ett tillfälle hörde jag hur hon sa till honom "jag älskar dig". Alltså, va?? Inte ens "Sienna älska nallen", utan hon riktade sig personligen till honom. Vad är det för ett jäkla sätt? Om jag är avundsjuk på en staty? I allra högsta grad. Jag är även avundsjuk på mommo, Bubba, Samuel och baddockan, eftersom hon älskar dem med. Men värst är ändå nallen, eftersom hon sa det direkt till honom. Så nu vet jag inte riktigt vad jag känner för lekplatsen. Visserligen är det skönt med sol, men hur kul är det att bli bräckt av en staty?