lamadjur.blogg.se

Igår blev jag väckt av sambon klockan ett på natten. "Lisa, du måste vakna och hjälpa mig! Det krälar en massa insekter i taket!" Jag gick tveksamt ut i vardagsrummet. Där var två stycken. "Men Kim, jag är ju rädd för insekter, kan inte du ta dem själv?" "Jo, jag kan ta spindeln, men du får ta den andra äckliga grejen som bara krälar omkring." Halvblind som jag är fick jag klättra upp i soffan för att spana in den närmare. Med ansiktet 10 cm från insekten (mer än halvblind, om jag ska vara ärlig) glider den givetvis neråt längs mot mitt håll, medan Kim hysteriskt vrålar "den anfaller!" och kastar sig handlöst bakåt. Dess påstådda attack hade dock fått mig att inse vad det var och jag var inte överdrivet nervös när jag plockade ner den och släppte ut den på balkongen. "Var du inte rädd?" frågade Kim lite darrigt. 

 

Nej. Det var en nyckelpiga.