lamadjur.blogg.se

Häromdagen var vi i Folkets Park. Redan när vi kom in genom grindarna började Sienna att vråla i extas. Hon hade nämligen upptäckt en stor klättergrej. I samma uppblåsbara anda som ett hopptorn fanns en lekställning som inbjöd ungarna till att klättra upp för en brant gummivägg för att sedan åka kana ner för den på andra sida, fyra väggar i rad. Jag skulle gissa på att den var lämpad för 7-12-åringar. Sienna gissade att den var lämpad för henne. Och vägrade att låta sig övertalas att låta bli. Så efter en stund fick jag helt enkelt dra av ungen skorna, be en bön, och skicka in henne med ett gäng galningar höga på sockervadd som inte tog minsta lilla hänsyn till min övermodiga Busmus. Och gisses vad hon kämpade. Skrämd, men beslutsam och envis klättrade- och trillade- hon tappert upp och nerför de två första väggarna. Sedan blev det högra och högre och svårare och svårare. Hon ville ha in mig där, men jag är rätt säker på att där var vuxenförbud, och dessutom var jag lika rädd som hon för alla sockerstinna ungar. Så jag sa bestämt att om hon inte klarade det var hon för liten, och då fick hon klättra ut på sidan till mig. Men det ville hon inte. Dels var jag långt bort och där flög barn fram och tillbaka mellan oss, och dels ville hon inte erkänna att hon inte klarade det. Då kom räddaren i nöden! En ung sommarjobbare, vars uppgift var att hålla koll på klättergrejen. Han frågade om hon behövde hjälp, och guidade henne tryggt över de två sista väggarna och åkte den sista långa branta kanan tillsammans med henne. Gud vad lättad jag blev, och oj vad stolt min lilla Bus var! Vad skönt att det finns såna människor. Och så stolt jag är över att Sienna är framåt och vågar ta sig för saker, även om det innebär att jag kommer att få en hjärtattack vid 35.