språkbegåvningen

Sienna är väldigt duktig på att prata, för sin ålder. Ibland är det kul och ibland är det rätt irriterande. Man kan liksom aldrig låtsas att man inte förstår henne. Nyss hörde jag henne säga till Kim "Nej, jag kan inte läsa den själv. Du måste läsa den för mig!" En väldigt dryg mening när man har läst samma bokjäkel fem dagar i rad, men ack så grammatiskt korrekt. Hennes eviga och påhittiga snackande gör också, förutom att man blir lite uppgiven, att man får sig många garv per dag. Som när hon vid matbordet berättade att det var okej att kramisdjuret Simba satte sig på en annan stol, när Kim oväntat kom hem tidigare, för att Simba såg henne ändå. "Men det är knappt han ser mig.. Knappt!" sa hon bekymrad. Vilken 2,5-åring säger sånt!? Jag bröt ihop och Kim och Simba fick byta plats. Ibland önskar man att de aldrig växer upp, knäppskallarna.

Kommentarer
Postat av: mamma/mormor Lena

Hahahahaha!Hon är buskul :)

2014-12-20 @ 12:40:04
Postat av: Tanja

Casper när jag bytet blöja på honom "snyggt jobbat mamma" snacket har verkligen lossnat för honom också ;) äntligen. Men jag jämför ju med Lucas som pratade tidigt. Nu är Casper aldrig tyst ;)

Svar: Hahahaha så jäkla ball!
Och granen... jadu. :P Bättre än förra året, kan vi väl i alla fall säga?
Lisa

2014-12-21 @ 16:40:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0