lamadjur.blogg.se

Häromdagen fick Sienna äta sin kvällsvälling i soffan. Och i morse upptäckte jag i ren stress att hon faktiskt kunde äta morgonvällingen sittande på en stol bredvid mig i köket, medan jag kastade i mig lite flingor och fil. Problemet är att detta har lett till att Sienna insett att välling inte behöver intas i mammas famn i fåtöljen i sovrummet... vilket innebär att hon precis sprang omkring och lekte medan hon sörplade i sig kvällsflaskan. Inte för att detta är en stor sak i sig, men DÅ HAR JAG INGEN MYSIG BUS I KNÄT. Alltså, vällingstunderna har varit våra mysstunder. Jag har fått gosa lite med min icke kramvänliga dotter och båda har varit helt avslappnade. Och nu är det borta. Buhuuuuu! Tror att jag ska kämpa satan ett par dagar, så att ungen glömmer att hon kan äta välling på egen hand.