Franska barn kastar inte mat

Jag har precis läst Franska barn kastar inte mat aka Das Mammabibel, som jag hädanefter kommer att kalla den. Guuuud vilken bra bok! Så himla vettig. Och enkel. Och logisk. Den beskriver skillnaden på hur väluppfostrade franska barn är gentemot amerikanska, och hur man kommer dit. Dessutom på ett enkelt, logiskt och genomförbart sätt. Visserligen är vi i Sverige någonstans mittemellan, och har inte exakt samma uppfostringssyn som amerikanska föräldrar, men där är många, många, många nyttiga tips man kan ta till sig. Och den är inte bara till för att göra barnen väluppfostrande, utan dessutom nöjda, självständiga och fria. Jag önskar att jag hade läst denna boken redan som gravid, för jisses vad mycket huvudvärk den hade sparat mig. Fast att läsa den nu i efterhand gör att jag lite självgod kan sitta och riktigt spinna som en katt när jag inser att jag löst vissa problem "precis som man ska" fast utan bokens hjälp. Siennas sovstörning vid sju månaders ålder, till exempel. Jag insåg att det var mitt fel att hon vaknade varannan timme, och att enda lösningen var att drastiskt bryta mitt negativa beteende genom att sluta ta upp och mata henne... men boken förklarade dessutom varför vi hade kommit i den sitsen och varför den lösningen var den enda rätta. Franska barn kastar inte mat sträcker sig ända upp till barnets skolålder, och redan medan jag läste den började jag försöka spegla det på Sienna. Och vi har lyckats med små ministeg! Numera får jag duscha ifred, utan en unge som springer in och ut, eftersom "Sienna får vänta". Jag får duscha i lugn och ro, och dessutom utan skuldkänslor, eftersom det är ett bra sätt för Sienna att "öva sitt tålamod och bli mer självständig". Och det vill jag såklart att hon ska få göra; vem vill ha en skrikig sexåring som blir hysterisk om hen inte får sin vilja igenom, och dessutom DIREKT? Dessutom behöver Sienna lära sig att respektera andras tid. Bilresor är också numera en övning. Innan var det mer en pers, eftersom Sienna hatar att åka bil. Hon skrek hela tiden hysteriskt, vi hade med oss sjuttio leksaker som vi med jämna mellanrum kastade bak till henne, och nappar flög och for hela tiden då hon insåg att vi i ren panik ibland stannade bilen för att jaga nappar åt henne. Även på stora gator. Nu är det "övning", och Sienna har börjat acceptera det. Visserligen mest för att hon somnar, då ungen är helt genomtrött på grund av sin "jag behöver inte längre tupplurar"-inställning. Men ändå. Babysteps. Sjukt nöjd är jag över att ha dennna bok i min ägo, och på alla babyshowers framöver kan framtida mammor se sig i himlen om efter blöjtårtor; av mig får de Franska barn kastar inte mat!

Kommentarer
Postat av: Karin

Hurra för dig Lisa! :D Det får mig att undra om inte DU kanske skulle skriva en bok. : ) Jag hade läst den!
Undra om det finns en om kattuppfostran också....vår tredje är mongo. :(

Svar: Hahaha men vad gör den som inte de andra gör? Jag trodde att de också var rätt vilda... :P
Lisa

2014-01-08 @ 15:49:23
Postat av: mamma/mormor Lena

Jag vill låna den! Fast det kanske svider när man begriper att man gjorde så många fel :s? (Fast nåt måste jag ju ha gjort rätt som har fått 2 såna fina döttrar :D!)

Svar: Den är grym!! Och mycket är sund förnuft. Men med en bra förklaring. :)
Lisa

2014-01-08 @ 16:48:41
Postat av: Madeleine

Nu har jag ju inte barn så jag kanske är diskvalificerad att kommentera men jag gör det ändå :-p En bok (vilken som helst) är bra mycket bättre än en blöjtårta. Blöjtårtor är, ursäkta uttrycket, skitfånigt.

2014-01-08 @ 19:04:00
URL: http://nyarsloftet2011.blogspot.com
Postat av: terese

ush verkar som jag borde läsa den boken! vågar man? haha!!!

men känner igen bilsituationen. ungar som inte gillar åka bil!!! suck... har det blivit bättre?

2014-01-09 @ 12:26:32
URL: http://tesslashes.blogsot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0