lamadjur.blogg.se

Imorgon är det sommarlov. Detta gör tydligen inte bara oss lärare nostalgiska, utan eleverna också. I alla fall mina ungar, för idag har varit en enda lång ömhetsbetygelse. Tusen frågor om huruvida jag stannar nästa termin eller inte, något som jag inte får svara på. Gulliga lappar, söta kommentarer och en massa kramar. En unge berättade att på en annan skola läste barnen boken vi jobbat med redan i trean, varpå jag förklarade att de ju inte kunnat så mycket när de började fyran och därför var tvugna att hålla sig till årskurs-fyra-boken. Jo, svarade flickan, det förstår jag. Men om vi haft dig från början hade vi ju kunnat så mycket mer. Tur att vi fick chansen att ha dig nu på mellanstadiet! Nämen tack så mycket. Jag ska bara gå och bryta ihop här i ett hörn.Typ. Ett par av de bråkigaste eleverna har i smyg kommit fram och sagt att de hoppas att jag stannar i femman också. Och den blygaste frågade sista lektionen om jag skulle vara kvar. Tänk att små bråkiga elvaåringar kan göra en så himla lycklig! Om det bara fanns ett sätt att visa vilken betydelse deras ord och gester har. Och hur mycket de alla är värda. Att de alla kan påverka och att de gör en skillnad. Jag önskar att jag kunde visa dem exakt hur mycket de betyder för mig.