Hej då brev
Sienna är hos min mamma, och jag sitter och skriver små "avskedskommentarer" till mina elever. Och snyftar hysteriskt. Jag kan inte förstå att jag bara ska jobba med dem i drygt tre månader till (inser att det då verkar liiiiiite överdrivet att skriva avskedsbrev redan nu, men seriöst, när orkar och hinner man förutom på lov om ens mamma har lånat hem dottern över natten?). Sedan kommer de att försvinna ur mitt liv, och jag kommer aldrig att få veta vad som hänt dem. Att lärare klarar detta gång på gång? Fast första klassen kanske alltid betyder mest? Jag hoppas det, annars kommer jag ju bli ett totalt nervvrak i framtiden.
Yousef,
Du är alltid snäll och förståndig. När vi lärare har en dålig dag så räcker det med att prata med dig, och så orkar man fortsätta kämpa. Du är envis i skolan och gör alltid vad du ska… långsamt… men det gör inget! Det viktigaste är att det blir gjort. Du är en bra kompis och en som har nära till skratt. Jag hyser inget tvivel om att det kommer gå bra för dig i framtiden.
Tack för att du har fått mig att vilja bli lärare.
Jag kommer att sakna dig!
Kram Lisa
Kommentarer
Postat av: mamma/mormor Lena
Naaaaaw- brevet :)Måste vara helt underbart att få ett sånt brev från sin lärare. Och alla ungar har väl nånting speciellt som går att plocka fram i ett sånt här brev? Så att det får dem att känna sej speciella och sedda :)?
Svar:
Lisa
Trackback
