lamadjur.blogg.se

För drygt en månad sedan var vi på nyfödd- och syskonfotografering med Julie och Sienna. Och idag var det dags för mig att titta igenom bilderna och besluta vilka jag skulle beställa. Låter som ett kul tillfälle kanske, men ack vad jag misstog mig. Det var 30 minuter av tortyr... för fotografen. Först fick jag se ett vackert bildspel, och sedan skulle jag välja de jag var intresserad av och lägga i en mapp. Därefter skulle jag besluta mig av de som låg i mappen. Lycka till. "Ähm, den var fin!" "Den vill jag också ha!" "Eller, ta bort den förra och ta denna istället!" "Nä... nu ångrade jag mig. Kan jag få se den första igen?" "Är detta den första? Fanns det inte en där hon blundade?" "Jo, men nu är jag säker på den med Sienna! Fast då är den lite lik syskonbilden... Kan jag få se alla syskonbilder igen?" Jag hade nog inte kunnat vara mer velig... om jag inte hetat Frida då, vill säga. Min kära syster kan vela i 30 minuter om hon vill dricka fanta eller cola till maten. Och ändå vara missnöjd med sitt beslut. Men ändå. Tillslut lyckades jag i alla fall, med svetten i pannan rinnande på både mig, den stackars fotografen, Julie som illvrålade i min famn och Sienna som lekte yoga på golvet, att besluta mig för fyra stycken bilder. En stor bild på båda tjejerna, varsin halvstor bild på dem, och en liten fulbild på Julie som jag vill ha för mig själv. Det kan ju inte vara meningen att man bara ska ha bildsköna foton när ungen faktiskt ser ut som en rumpnisse live? Jag känner mig ganska nöjd med beslutet. Nu kommer bara den stora pärsen; att stå tillsvars för Kim när han får se bilderna om ytterligare en månad. "Varför tog du den bilden? Varför inte den där Sienna satt? Kunde du inte tagit en svartvit? Jag ville ju inte ha en där de blundade? Tyckte du inte att bilden med hårbandet var sötare?" Osv. Jag tror jag ska ta en öl i samband med att jag hämtar fotona. Eller ännu bättre, ge honom ett par öl innan.