lamadjur.blogg.se

Idag har Sienna och Kim gemensamt lyckats med den rätt så otrevliga bedriften att förstöra vår älskade surfplatta. Framförallt mycket älskad av mig eftersom den är en av de få saker som Sienna kan sköta helt själv, och det enda som hindrar henne från att väcka mig när hon vaknar tidigt på morgnarna. Hur gjorde de denna otroliga grej då? Ju genom något som måste vara idioternas bästa teamwork. Sienna tuggade i vanlig ordning på något hon inte borde. Hon är som en liten hundvalp, och har varit det sedan hon lärde sig kordinera handen med munnen. Denna gången var det på en sladd. Sladden i sin tur satt fast i hörlurarna som hon ibland använder till sin surfplatta. Efter mycket och noggrant tuggande lossnade en liten bit längst ner av sladden, och Sienna fick sig världens utskällning. Därefter tog hennes smarta pappa över. Istället för att låta plattan vara som den var; fullt fungerande fast utan tillhörande hörlurar, pillade han ner den lilla lossnade delen av sladden i hålet på surfplattan där hörlurarna ska sitta, och tryckte sedan ner resten av sladden. Otroligt nog fungerade hörlurarna. Kim berättade stolt om sin bedrift för mig och la till "fast var superförsiktig när du ska ta ut dem, eftersom den lilla biten är lös". Jag blev inte så imponerad. Istället frågade jag "Hur tror du att den lilla biten ska komma ut sen då, om den är lös?" "Ähm... ähm..." Så nu hade vi en surfplatta som visserligen hade ljud genom hörlurar, fast inte om man tog bort dem- eftersom en minibit längst ner satt kvar. Men även det hade vi kunnat leva med, om inte Kim... varit Kim. För att istället för att låta det vara attackerade han surfplattan med en skruvmejsel, och grävde ut den lilla sladdbiten. Hur gick det sedan då?

 

 

Bilden talar för sig själv; Sienna leker på sitt rum, ensam, självständigt, utan att blänga på en skärm. Hoppas hon gör det imorgonbitti också!