lamadjur.blogg.se

En gång försökte jag lära en elev en grej i matte, och ungen förstod verkligen inte. Efter mycket pustande och stönande utbrast tjejen "Lisa, nu får du sluta sucka! Om jag inte förstår är det inte mitt fel, utan för att du inte förklarar så bra." Rätt röd i huvudet fick jag be henne om ursäkt. Sedan gick jag visserligen därifrån och överlät eländet åt matteläraren, men jag var skamset tvungen att ge henne rätt. Tur att jag är rik på den erfarenheten, för idag råkade jag ut för samma grej med Sienna. Jag ritade en karta över hennes rum, med ett kryss på så att det blev en skattkarta och gömde en russinask. En väldigt tydlig karta, med ett kryss bakom hennes stora klocka. Och pedagogiskt förklarade jag vad alla sakerna var, och ritade tydligt ut nallar och sparkcyklar och krukväxter också. Och ungen förstod INGENTING! Tydligen är det där med perspektiv och att förstå att en sak på en bild motsvarar en sak i verkligheten inte något som treåringar kan... graspa? (Seriöst, har vi inte ett svenskt ord för grasp?) Jag förklarade och förklarade och tillslut började vi öva med en leksak. Efter många om och men hittade hon leksaken med hjälp av krysset på kartan, och vi blev båda lyckliga. Hon har knäckt koden! tänkte jag. Och hon lyckades gång på gång. Därefter ville hon att vi skulle gömma leksaken under kudden. "Var ritar vi krysset då?" frågade jag. "Var vi vill! Där, kanske?" utbrast ungen, och pekade mitt på mattan. Dope. Jag gick därifrån. Fast utan att sucka... så att hon hörde.