lamadjur.blogg.se

Min största rädsla med ungarna är kvävning. Man kan tycka det är lite ologiskt, eftersom Sienna är helvild och en trafikolycka, klätterolycka, badolycka eller att hon springer bort och går vilse är troligare, men jag kan liksom inte komma över skräcken. När hon var liten fick hon inte smaka majskrokar förrän Kim hade testätit dem och kollat smälthastigheten, och brödbitar fick hon inte pröva förrän Thilde var hemma hos oss och kunde "vakta" ungen. Äpple åt hon första gången på dagis, då jag visste att de kunde småbarnsheimlich. Sienna fick dessutom aldrig sova med kudde, eftersom jag tänkte att hon skulle vända sig i sömnen och begå bebissjälvmord genom kvävning. Resultat: mycket platt huvud och utskällning av BVC. Fortfarande är jag rädd när Sienna äter, och kollar henne konstant. Och nu har eländet börjat om! Denna gången ska jag dock låtsas vara lite coolare, och inatt fick Julie inviga sin kudde. Givetvis låg den inte mysigt, utan på fel håll ifall den sex dagar gamla ungen skulle göra en volt och kasta sig in i kudden, men dock. Babysteps. Vad hon inte har fått testa än är sina snuttefiltar, för de kan ju anfalla henne i sömnen. Istället har hon fått en "gosig" mask.

 

Sådär glad blev hon. Men det gick bättre efter lite övertalning. Eller för att hon somnade...