lamadjur.blogg.se

I helgen är det marknad på Sibbarp, och mjölkstas (seriöst, mina bröst är större än 90DD- vilket jag vet eftersom det tyvärr är storleken på min min största BH) och stygn till trots begav vi oss dit igår för att Sienna skulle få åka lite karuseller. Ungen var själaglad och sprang omkring som en liten iller. Jag var konstant svettig; av alldeles för varma kläder, smärta och hysteri av att försöka hålla koll på lillstim. Tillslut gav jag upp och tog av mig koftan. Inte klok ser jag ut. Minst sagt. Dessutom är brösten inte bara lika stora som vattenmeloner; de är även lika hårda! Och MYCKET ömma. Jag lider kan jag säga. Men imorgon är det dag 3 av mjölkstasen, och så vitt jag kan minnas brukar det vara sista dagen.. Hoppas! I alla fall, förutom brösten (eller kanske tack vare deras storlek), tycker jag att jag ser rätt smal ut för att vara nyförlöst, så jag skämdes inte jätte, jättemycket när jag gick omkring i linne (förutom för de uttjatade brösten då). Tills Kim utbrast

"Men alltså magen, när ska den försvinna? Jag minns att du var helt platt ett par veckor efter att du fått Sienna!"

"Jo.. men det har bara gått fyra dagar? Och jag är bara tre kilo från min startvikt. Så illa ser det väl inte ut?"

"Jag tycker i alla fall inte att du ser klok ut."

Han vet minsann hur han kan smickra en! Han har även sagt att jag borde sluta amma för att han inte kan serva mig i sex månader medan jag ammar (jag bad honom hämta dricka till mig). Undra om han tror att det blir mindre för honom att göra om vi börjar ge Julie ersättning? I så fall misstar han sig grovt. Tur att han var ett så fantastiskt stöd under förlossningen, så jag kan tänka tillbaka på det när han sätter på sig charmskorna.