lamadjur.blogg.se

Idag nådde vi nya höjder av tonårsbeteende här hemma. Jag och Sienna småtjafsade på vägen upp från tvättstugan, när ungen vänder sig om och utbrister "jag hatar dig mamma!". Aschockad och inte så lite sårad bad jag henne väldigt dramatiskt med darr på rösten att upprepa vad hon sagt. "När du inte låter mig stå där för att du ska förbi blir jag arg, och då hatar jag dig!" Snopen och med svansen mellan benen gick jag och beklagade mig för Kim, som inte precis tröstade mig, utan istället tyckte att jag skulle förklara för ungen vad hata betyder och varför man inte får säga det. Sagt och gjort. Gick sådär med mina hormoner och självömkan, men det slutade i alla fall med ett löfte om att aldrig säga så igen och sen fick jag en kram. Och därefter himlade hon säkert med ögonen och suckade och tyckte att jag var världens töntigaste, men det visade hon i alla fall inte.