lamadjur.blogg.se

Varje fredag flödar facebook och instagram över av positiva utrop från folk som är överlyckliga för att helgen har börjat. Och varje fredag känner jag mig lite halvt spyfärdig av alla glädjeyttringar. Jag avskyr helgerna just nu. På helgerna måste vi handla och tvätta och träffa en släkting jag inte vill. Vi äter aldrig godare mat (av den enkla anledningen att ingen av oss kan laga mat), jag får aldrig sovmorgnar, och att umgås med familjen gör jag ju på vardagarna också. Helgerna för en mammaledig är typ som att jobba 12 timmar de dagarna istället för 8 timmar som man gör måndag till fredag. Att vara mammaledig hade kunnat vara hanterbart, eller till och med mysigt, om Sienna fått vara på dagis. Men jag är helt slut! Ungen är uttråkad och trotsig och ostimulerad. Och jag känner mig som en urvriden disktrasa i mina försök att aktivera henne. Vissa barn mår kanske bra av att vara hemma när de får ett syskon. Det gör inte min vilda och livliga treåring. Och jag njuter inte av henne, eftersom vi aldrig får vara ifrån varandra, utan tvingas umgås med varandra som några gamla plåster dygnet runt. Kim förstår inte, eftersom jag lämnar henne på dagis 15 timmar i veckan. Det enda det innebär är att jag måste väcka och släpa omkring Julie, planera in amningar, och bråka vid hämtningar och lämningar. Julie har inga rutiner, eftersom all vår tid går att att roa Sienna, och vaknar nu och äter var tredje timme dygnet runt. Det hade varit enklare för mig att ha Sienna hemma jämnt, men då hade väl ungen dött av tristess. Tuuuur att det snart är december och jul, så att man kan livas upp av tända ljud, adventskalendern och förhoppningsvis en gran!