lamadjur.blogg.se

Kim är förkyld, Sienna är förkyld och Julie är förkyld. Bilen är kvaddad och därmed ekonomin lite ynklig. Jag har haft en svampinfektion i mina bröst i flera månader som jag inte får bukt med, och den gör ont. Julie skriker när hon äter, och jag har tänkt att hon hamnat i en konstig fas- men igår insåg jag (med lite hjälp från den allvetande modern då) att hon antagligen också har svamp, fast i munnen. Och därmed svinont när hon äter. Tydligen behöver det inte synas vitt för att barn ska ha det. Igår insåg jag också att något annat var på G, när jag blev hård och öm i ena bröstet. Hej mjölkstockning. Trodde att det dessutom var ett tredje problem inblandat, då jag fick blåsor, bröstet fick en konstig form och det samlades vätska där Julie greppar när hon äter. Aj. Sienna skulle fotograferas idag, och stackars sjuklingen Kim fick ta med henne till dagis eftersom jag och Julie var på hemligt uppdrag. Ett tråkigt och kallt uppdrag som varade i över tre timmar. (Men med bra resultat!) I alla fall, jag var rätt ynklig när jag och Julie kom hem igen i förmiddags- kalla och snoriga och hade ont. Har haft bättre dagar, om man säger så. Så jag däckade när ungen vilade och var halvt medvetslös i två timmar. Och som i en film hade allt löst sig när jag vaknade. Typ. Julie mådde bättre, jag mådde bättre, mitt bröst hade återfått sin form och klumparna var borta. Svampen gör fortfarande ont, men inte alls som i kombination med stockningen, och vätskan är borta. Kim har hittat vischyvatten och Julie får sig nu en liten sup efter varje måltid. Dessutom kokas här nappar och tvättas bröst på löpande band. Jag känner att mitt hopp har kommit tillbaka. Helt sjukt vad skillnad lite sömn kan göra! /ynklama