lamadjur.blogg.se

En liten ängel. Not.

 

Idag har Sienna inte varit rolig. Ett tag övervägde jag att lämna henne i en affär och låta Kim hämta henne (hon har lärt sig hans telefonnummer, men kan inte mitt), men det kändes inte helt okej. Hon hade dock förtjänat det. Bråk och trams och trots. Efter babysången krälade hon omkring under bord och stolar medan folk fikade, och när vi handlade lite födelsedagspresenter envisades hon med att gå framför vagnen och stannade med jämna mellanrum för att jag skulle råka köra på henne. När vi åt lunch kastade hon ner sin gaffel på golvet två gånger, envisades med att halvligga på sin stol, och vi ett tillfälle spottade hon ut maten och skrek "blä!". Vi var på en restaurang. Dagens lowpoint kom dock när vi var i en mataffär och Julie började skrika. Kön gick långsamt och Sienna tryckte sig mellan vagnen och en vägg (och trillade givetvis) så att jag inte fick plats på andra sidan- och inte kom åt att ge lillskrik napp. Lagom till vi hade betalat var Julie hysterisk och regnet öste ner. I ren desperation sprang jag mot Johanneskyrkan (eftersom jag lyckades erinera mig att prästen på babysången nämnt att de har en lekhörna där), släpandes på Sienna och med en illvrålande Julie på armen. Utan overall och mössa, i ösregn och blåst. In i kyrkan, hittade lekhörnan och bänkade Sienna med papper och penna och fullkomligt slet av mig kläderna för att kunna ge vrålapan käk. Om man tycker en gallskrikande bebis låter mycket, testa då att ta in jävelskapet i en kyrka. Det löste sig dock, och jag blev nästan religiös av lycka. Nu har ungarna däckat och jag ska bänka mig med sista Milleniumboken. Som jag dock är sjukt besviken på den också. Blä.