lamadjur.blogg.se

Jag har tankat ner en app där det står om babyns utveckling. Väldigt lämplig för ett par veckor sedan, då min lilla glada skolskensbebis förvandlades till en närhetstörstande klängapa, och det stod i appen att vid tremånaders-strecket utvecklas en del av hjärnan som gör att barnet ofta vill ha mer närhet under en viss period. Och det gick, precis som appen sa, över rätt fort. Men den senaste uppdateringen är jag inte lika benägen att hålla med. Där stod nämligen att bebisen nu är piggare och har längre vakna stunder på dagen. Julie tog precis en två timmar lång tupplur, var vaken 40 minuter, och här har vi henne igen. Sover som en liten koala. Jag förstår henne dock, för jag önskar att jag kunde göra samma sak. Julie har nämligen återgått till något förvirrat ärdetnattellerdag-stadie, och vaknade vid två tillfällen inatt för att mingla! Givetvis passade hon på att äta då också, men det var framförallt serenaderna som höll mig vaken. Hon jollrade, gav ifrån sig glada tjut, pep, skrek och försökte skratta och sjunga... och gav blanka fan i att det var kolsvart ute, att jag inte svarade henne och att hon låg i sin säng. Jahapp. Jättekul att återgå till nyföddstadiet nu, när vi närmade oss matfria nätter.