lamadjur.blogg.se

Sienna är rätt busig nu för tiden. Jag försöker att kalla det busig, för att stå ut. Vad jag egentligen menar är överjävlig. Hon bråkar om allt, har taskig attityd, ett snäsigt tonfall och försöker medvetet förstöra roliga stunder för andra. Jag har två tydliga exempel från idag, förutom de 78 småbråk vi har haft som jag har lekt eller distraherat bort. Det första var när vi var på Afrikalekplatsen och Sienna red på en elefant. Jag sa "ligg kvar så, så jag får ta en bild?". Varpå ungen kastade sig handlöst ner på marken för att förstöra ögonblicket. Och det var inte för att hon inte ville fotas, för när jag gick därifrån bad hon mig om hjälp upp igen så att jag kunde ta bilden. Exempel två var när Sienna snällt bad om att få låna Julies snutte. Jag brukar inte låta henne ha den, då det är Julies älskade ögonsten, men eftersom hon bad snällt-och Julie inte kollade- lät jag henne leka med den en stund. När vi sedan satte oss i bilen, och jag backade och körde fram och backade och totalt misslyckades med att komma ut ur luckan, sa ungen "mamma, snutten är där framme" Var, undrade jag givetvis kolugnt... eller helt hysteriskt. Då har bråkstaken lagt Julies favoritleksak under bilen. Say what? Jag förstår inte?! Skulle de inte vara lugna i denna åldern? Jag tycker seriöst att Siennas trots har pågått sedan hon var tio månader. Är detta en reaktion på att få ett syskon? Och i så fall, när sjutton ska hon komma över det?