lamadjur.blogg.se

Jag tycker det är jätteviktigt att man inte ger efter för tjat i butikerna. Således har mina ungar lärt sig att det inte är lönt, och tjatar sällan. Men när den fyraåriga ungen vrålar hysteriskt för att hon "känner att hon inte kan leva utan en skateboard" och beter sig som en vettvilling i affären, och dessutom hellre väljer att gråtande och skrikande släpas ut efter sin pappa än att behålla värdigheten men lämna skateboarden... då köper jag skateboarden. Sienna fick måhända inte klubban när hon var ett år och gallskrek, men skateboarden fick hon. Vissa strider vill man inte vinna. Och ibland känns glädje bättre än fostran, när det kommer till just... fostran. Återkommer dock ifall hon sätter detta i system och inte kan leva utan något nästa gång vi handlar. To be continued, så att säga. (Dessutom fick jag muta ungen med godis för att hon skulle gå med på att inte åka på den redan ikväll. Anar att jag har gett mig ut på djupt vatten här.)