lamadjur.blogg.se

Enligt önskan av Sienna, som råkar ha en polare som marsipanpysslade häromdagen, skulle vi idag... ja, pyssla marsipan. Jag färgade lite mandelmassa och gick all in, medan ungarna också fick några klumpar med förmaningen att "detta är lera!". Julie, som har en blondhunds näsa, gav det tre minuter innan hon började tugga. "Julie, vad gör du?" "Äte!" "Äter du leran?" "Japp!" Rätt kul, om det inte innebär att hon nästa gång vi leker med lera kommer att få en rätt otrevlig överraskning. Sienna, som har sockerabstinens sedan i söndags, konstaterade kallt att om Julie åt så tänkte hon minsann också äta, och vips så var hennes marsipan slut. Och kvar satt jag och rullade mina tomtar. Blev dock otroligt nöjd. Inte för att de var snygga, men jag har liksom alltid drömt om att göra egna marsipangrejer till jul men trott att det var sjukt svårt. Och det var det inte. Det svåra var att förmå sig att äta dem sedan. Fast efter en så slank några andra också ner. Så pass många att Kim oroligt frågade varför jag inte åt mitt geisha han hade köpt, och jag var tvungen att erkänna att jag tryckt marsipan i flera timmar. Så på det stora hela måste vi väl konstatera att det var en rätt lyckad pysselgrej.