Siennas förkylning verkar vara på bättringsvägen, även om hon fortfarande är lite slö. Julie däremot är en enda stor rosslande blobb. Igår fick vi nog av hennes pipande och kämpande för att få syre, så vi åkte in till akuten med henne. Inte ens inhaleringen hjälpte ju, så vi började få panik. På akuten medgav de att hon lät konstigt, och satte oss genast i ett rum och lät oss träffa en läkare. Han konstaterade att syresättningen visserligen var god, men att hon hade infektion i övre luftvägarna och någon annan infektion i halsen. Han berättade tydligt att det kunde vara RS och att det kunde leda till lunginflammation. Sedan muttrade han tyst något om att han inte alls trodde att hon skulle få det, men att man ju aldrig kunde vara säker. Därefter sa han att det inte fanns mycket att göra utan att vi skulle återkomma vid svårare problem, ifall såna skulle dyka upp. Typ andnöd, att hon började bli blå, slemmig hosta som gjorde att hon inte fick någon luft. Troligtvis inom fem dagar, men det kunde också variera. Rätt hysteriska satte vi oss i bilen och googlade. Är liksom inte RS livsfarligt? Och vad är en infektion i luftvägarna? En förkylning. Vår dotter är förkyld. Givetvis kan detta leda till både lunginflammation och annat, men det är ju ytterst osannolikt. Och det kan hända varje gång man blir sjuk. Suck! Har vi blivit såna hysteriska föräldrar som ränner till akuten för minsta lilla grej, och tar plats från andra som verkligen behöver det? Illa. Men samtidigt var det jäkligt skönt att få höra att den lilla ungen som låter som en kolpatient faktiskt får luft. Nu kan i alla fall vi andas lite, istället för att hela tiden kolla på knubbsälen så att hon inte tuppar av. Lätt värt det. Om än lite pinsamt.
Pigg och glad snorunge fyra timmar efter läggdags, med för liten pyjamas och nerkräkta strumpor. Jag osminkad och med smutsigt hår, och dessutom hade jag en fläck på byxorna vid rumpan. Meddelande Kim mig. Efteråt. Yey.
