lamadjur.blogg.se

Här har precis varit världens kris. Varje småbarnsförälders mardröm. Läggdags- och snutten är borta! Först letade vi på de vanliga ställena, sedan finkammade vi lägenheten. Därefter gick jag en vända till bilen, då snutten varit med på lek- och glassutflykt i Bjärred idag. Ingen snutte. Kände hur jag började kallsvettas. Upp och letade igen. I alla lådor, under alla möbler, i garderoberna där den rena tvätten precis lagts in. Ingen snutte. Julie vrålade hysteriskt, då vi mitt i letandet försökt lägga henne ändå (med reservsnutten. Kunde lika gärna varit en disktrasa, ansåg Julie), Sienna tjattrade och hoppade upp och ner för att få uppmärksamhet och jag och Kim stod tårögda och genomsvettiga i hallen och försökte få en idé om hur vi skulle göra nu när vi insett att snutte troligtvis befann sig på en parkering vid Bjärreds långa brygga. Då kom min käre sambo på det; vi gick inom ica när vi parkerat bilen. Med hoppet återväckt rusade jag mot ica, när jag drabbades av snilleblixt två; vi tog källarhållet in efter att vi handlat. Ner med hissen och ut i källaren. Och där var snutte! Uppsatt på ett trappräcke i gången mot garaget, så att han skulle bli hittad. Jag vet inte vem som var mest lättad; jag, som kommer få sova inatt, Kim, som slipper tre vrålande familjemedlemmar, Sienna, som äntligen fick lite hppmärksamhet, eller Julie, som mycket nöjt la sig och gosade med sin älskade snutte. Eller kanske snutten, som äntligen är återfunnen!