lamadjur.blogg.se

Kommer inte ihåg om jag har skrivit om det här, men dagen efter att vi kom hem från resan så fick Sienna och Julie fantastiskt trevliga utslag. Troligtvis från vägglöss. Himla kul. Jag tog med Sienna till vårdcentralen för att få det bekräftat, så vi kunde få intyg till anticimex, försäkringen och apollo. Fick ett snyggt intyg, men de kunde överhuvudtaget inte ge besked om vad det var som bitit ungarna. Jahapp. Dagen efter fick de ännu fler utslag, och jag var rätt deppig. Men sedan slutade det. Och varken jag eller Kim blev bitna. Och när jag googlade stod det att det kunde ta 7-10 dagar innan betten dök upp, om det var första gången man blev attackerad av dessa ack så charmiga små djur. Så vi höll tummarna att ingenting hade hängt med oss hem, men ringde anticimex för säkerthets skull. Vilket vi blev ytterst tacksamma för förra veckan, då vi när vi skakade väskorna (som stått på balkongen) och det föll en drös med små... lusaktiga djur ner på balkonggolvet. Idag kom anticimex, och jag bad raskt mannen att bekräfta om vi hade eller inte hade eländet hemma.

 

 

"Ja, asså (grooooov skånska), det kan man ju inte veta." 

"Men..? Du är ju här för att kolla det?"

"Jo, men det kan man inte se. Asså, man ser ju inga löss, men jag kan inte säga om här finns. Till exempel under sängen, dessa små prickarna. Helt okej, om de inte går att smeta ut (testar att smeta ut den). Oj då. Det gick visst."

"Vadå, var det en lus?" 

"Jo, det vet man inte. Det kan ha varit en lus. Det kan också ha varit något annat."

"Men hur vet jag?"

"Jaoo.. det vet du inte. Än. Men du kan till exempel rita ringar runt prickarna, och skriva hur många de är. Blir de fler kan det vara löss."

"Men det kan också vara smuts?"

"Jao"

"Okej. Men kan du kolla på väskorna på balkongen? Där trillade små jäkla insekter ut häromdagen. Och vi googlade och det såg ut som vägglöss."

"Det tror jag inte." 

"Nähäpp... men kan du kolla?"

"Javisst (kollar). Man kan inte se löss i väskor."

"Men vi såg ju det?"

"Jag ser inte det. Dessutom låter det som att dina barn fick någon form av allergisk reaktion, och inte insektsbett."

 

Här gav jag upp. Huuuuur låter det som att de fått en allergisk reaktion? Och nej, jag kanske inte vet exakt hur vägglössbett ser ut. Men jag vet hur insektsbett ser ut. Och Sienna och Julie hade dem bara på de icke pyjamastäckta delarna av kroppen. Och om man googlar vägglössbett så kunde bilderna varit foton av Sienna. Och seriöst, om man inte kan se huruvida där finns löss eller inte... varför kom han då hem till mig? För kaffet? Som han dessutom inte fick, för jag var så chockad att jag glömde erbjuda. Så nu kvarstår frågan om vi har vägglöss hemma eller inte. Väskorna ska i alla fall kastas in i ett värmeskåp, för 60 C dödar de små jäklarna. Sängarna ska fortsätta bevakas noga. Apollo ska fortfarande höra av sig. Men oddsen är faktiskt att vi inte fick med oss några vägglöss hem. Så jag ska försöka släppa det. Och istället koncentrera mig på att det börjat klia i hårbotten...