Bitter lama
Praktiken är slut och jag får äntligen umgås med mina fina barn igen. Hur hanterar jag det då? Jo, genom att vara förvirrad och slö, och assur och oerhört irriterad på dem. Har en vag känsla av att det hänger samman med stress inför de sista skolveckorna, samt en oerhörd trötthet. Tänk att få sova en natt ostörd igen. Och att slippa gå upp 4:55 sju dagar i veckan. Hade varit fantastiskt. Dessutom gör det inte saken bättre att Julie har blivit förkyld- igen. Givetvis samma dag som jag slutade praktiken. Och till sist är jag otroligt irriterad på min stora, smarta, förnuftiga fyraåring.. Som fortfarande kissar på sig. Varje dag. Flera gånger. Och som bråkar vid varje kvällsmat, och hävdar att hon är mätt och inte kan äta, trots att hon en kvart tidigare varit svimfärdig av hunger... För att en timme senare, när allt är städat och avdukat, vara ashungrig. En paus hade suttit fint. Typ två veckor. I ide. Ikväll är Kim på mff, så jag gör det enda rimliga. Gömmer klockan och lägger ungarna alldeles för tidigt. Julie är redan medvetslös och Sienna sitter nybadad i pyjamas i soffan, med surfplatta istället för godnattsaga. Kvalitetstid på hög nivå. Eller inte. Jag har gömt mig i köket.
De små monsterna på väg hem från valborgsfirandet hos Josse igår.
Kommentarer
Postat av: Marie
Ja ibland vore det skönt med lite paus från allt, men tror man skulle sakna allt ändå efter typ 1 dag =D
Trackback