Idag vabbar jag med två friska barn. Julie är helt återställd förutom minskad aptit, men jag ville ändå ha henne hemma från dagis för säkerhets skull. Och för att jag sagt det till personalen. Tänkte dock lämpa över ungen till farmor för tredje gången denna veckan. Den villfarelsen tog Sienna raskt ur mig igår när hon vägrade kvällsmat pga magont, somnade kl 18... och vaknade av att hon spydde kl 21. En spya räckte för henne, så nu är hon pigg och glad igen. Det är inte tvättkorgen. Efter en läckande blöjolycka, en ops-vi glömde att påminna Sienna att kissa igår-olycka och kräkfesten har vi nu tre icke så fräscha högar i hallen. Jag vill ha en egen tvättmaskin! Eller tvätt-tid idag. Det har vi imorgon. Tror sådär mycket på att jag kan tvätta då. Har nämligen en vag aning om att jag kommer härma Sienna ikväll. Och min kropp är sällan nöjd efter en spya. Kim då, kanske ni undrar. Han ska iväg med sitt jobb efter.. jobb? Och blir borta över natten. Det har han sett fram emot så mycket att när Sienna dök upp sådär fräsch från sitt rum igår så pep han ut i köket med orden "jag vill inte bli smittad!". Jag fixade unge och säng medan han stod och putsade skor. Kändes sådär. Framförallt eftersom min kropp älskar att kräkas (två härliga graviditeters fel) och smittas av allt och sällan kan sluta... medan Kim aldrig har varit magsjuk. Men jag är inte bitter. Inte alls. Återkommer imorgon, om jag fortfarande lever då.
Julies nyttiga mellanmål. Sockriga yoghurtar och chips. Allt som går ner. Julie äter aldrig när hon är sjuk. Jag vet varför. Blåsor. Får alla barn blåser i flabben så fort de nyser, eller är det bara mina? Jag får det aldrig! Inte Kim heller.
