lamadjur.blogg.se

Sienna hatar att cykla hem från förskolan. Jag och Kim har bara en bil. Vi slutar på olika tider. Således måste Sienna ibland stå ut med att cykla hem, för att slippa bli hämtad 1,5 timmar senare om jag slutar tidigt och Kim har bilen. När sedan praktiken är slut så blir det värre; då kommer hon att behöva cykla hem varje dag, eftersom jag kommer att sluta klockan 14 på mitt extrajobb. Detta har vi dock inte berättat för henne än. Kanske ska göra det i samband med en muta. I alla fall, det är en hel del gnäll och gråt när jag hämtar med cykel. Och klagomål. "Jag är trött i benen!" "Min energi är slut!" "Jag är hungrig!" "Jag vill gå hem!" (för DET är ju bättre?) Men senast vi cyklade hem satte hon något nytt rekord. Hon började skrika redan vid grinden, för att den dumma cykeln vägrade stå upp. Sedan var det tramporna det var fel på. Därefter marken. Efter en stund övergick hon till energibrist, för att sedan dra slutsatsen att hon behövde choklad. Och detta släppte ungen inte. Så medan vi cyklade kilometern hem, i rusningstrafik mitt i Malmö, hade jag en gapande och snorarg unge efter mig som vrålade att hon ville ha choklad. Fyra år gammal. Genomarg. Otroligt chokladsugen. På en onsdag. Kändes sådär. Man kan tänka att hon slutade efter att vi kommit hem och parkerat cykeln, eftersom det var cykelturen som hade påbörjat hysterin, men så var inte fallet. Hon fortsatte att skrika när vi lämnat cykeln, i hissen på vägen upp, och medan jag lagade mat och vi satte oss vid bordet. När Kim kom hem en timme efter oss så gormade ungen fortfarande. Och samma mening hela tiden. "JAG-VILL-HA-CHOKLAD!" Kim frågade lite undrande om vi hade choklad hemma, som hon råkat se. Nope, detta kom från intet. Tillslut konstaterade han att vi bara hade ett val. Han tog med sig ungen och handlade choklad. Sedan blev det tyst. Lätt värt det.