lamadjur.blogg.se

Julie är inne i en ny knäpp fas. Ungen är inte riktigt klok. Jag har en vag aning av att hon har upptäckt att hon är en egen person och inte en förlängning av mig. Dels har hon börjat trotsa. För en ettåring innebär detta att vägra jackan mamman väljer och inte gå hemifrån utan en annan- totalt olämplig- vårjacka, att vägra gå in i hissen, och att vägra ta på sig blöja, byxor och tröja. Skor älskar hon.  Och dels har hon blivit rädd för allt. Om Kim skojmorrar åt henne skriker hon i panik. Om jag kryper omkring och låtsasjagar henne kastar hon sig i famnen på mig... eller in i bokhyllan. När jag lämnar rummet vrålar hon av ren och skär skräck. Och hon hatar att lägga sig. Den kvällströtta ungen somnar dock efter 30 sekunder, men istället för 30 sekunder av mys som tidigare så är det nu 30 sekunder av ynkligt skrikande. Mycket hemskt. Förutom detta så har Julie även kommit på att hon kan förmedla sin åsikt. Innan var hon hemskt arg av frustration, men när hon nu kan nicka och svara näää, så har hon blivit gladare och knäppare. Eller, hennes knäpphet framträder mer. Även om trots och rädsla leder till en del bråk och klängande, så älskar jag denna nya lilla varelse. Hon får mig att skratta varje dag. Bebisar i all ära, men en gosig småtting med tokig attityd är snäppet bättre!