lamadjur.blogg.se

Två knäppa små döttrar, en bitter sambo och massa galna släktingar och vänner.

Strunt i det

Hittade ett inlägg som jag skrev för drygt två månader sedan, men inte vågade publicera eftersom det kändes för blottande. Nu har dock vindarna vänt, och vi är lite mer harmoniska i familjen. Julie gnäller inte lika mycket, Kim och jag bråkar inte lika mycket, och Sienna är inte längre jävulen själv. Vi bråkar fortfarande flera gånger i veckan, men ofta kan man resonera med henne, förklara för henne... eller muta henne. Och hon tar till sig och uppför sig bättre nästa gång, om vi påminner henne. Vi känner lite att vi precis har genomlidit ett helvetesprov och klarat det. Så just nu känns det bra. Därför vill jag, för att trösta föräldrar som eventuellt befinner sig mitt i provet eller kommer uppleva det, publicera inlägget med de hoppfulla orden det blir bättre. 

 

Vi har ju, som tidigare nämnt, lite problem med uppfostran av Sienna. Vi vet nämligen inte hur vi ska uppfostra henne, och ungen är mer vild än tam. Det är lögner, fula ord, trots, medvetet elakt beteende, sparkar och slag dagligen, och för det mesta står jag bara helt handlingsförlamad och stirrar på henne. Möjligtvis medan jag väser fram ett tomt hot eller försöker stoppa henne med en arg blick. Går sådär. Men även när ungen inte är medvetet olydig, så gör hon saker som gör mig och Kim frustrerade. Som hennes attityd. "Sienna, är du snäll och tar upp dina skor från golvet?" "Aldrig!" Men va? Räckte det inte med att rusa därifrån som om jag bett henne att offra sin arm? Är hon tvungen att betona att hon aldrig tänker ta undan efter sig. Eller hennes nya favorit; "strunt i det!" Den frasen används regelbundet och med stor inlevelse. Och oftas på ett rätt missplacerat ställe. Men oavsett vad hon säger det till så kryper det i nackhåren på mig. Kan man låta mer oförskämd, liksom? Tvivlar. Men om man kan det så frukta ej; då kommer Sienna att komma på det. Och använda det. Med nöje.

 

Min underbart vackra och smarta och roliga dotter, med alldeles för orutinerade föräldrar. Och hennes gosiga och kramiga och ständigt snoriga lillasyster. Som jag älskar er! Och vad jag önskar att jag kunde göra allt rätt med er.

Att ha barn är ibland som att få en mental käftsmäll, på både gott och ont. Jag tror att ni är grymma föräldrar! Och om de inte känner sig trygga vågar de väl heller inte testa gränserna? Så skönt att det har blivit bättre! Sedan kommer jag säkerligen fundera över vad Fiona går på när hon blir lite äldre och inte längre gör typ allt som jag säger.

❤❤❤ ingen kan göra rätt alltid, varken föräldrar eller barn. Skönt att det går åt rätt håll!

Bellis testar mig enormt mycket också emellanåt, och jag tappar fattningen och höjer rösten ibland, man får då alltid dåligt samvete, men många ggr då så har hon testat mig så jag ej vet vad jag ska göra längre. Men pratat med BVC och de säger att dem de älskar mest, dem trotsar de mest också, så det ska man ju faktiskt ta till sig

<3,

Så mysigt!

TÄVLING: Idag dyker det upp en tävling i min blogg, var gärna med och tävla :-)

kan som vanligt inte låta bli att skratta :D! Förstår att ni står handfallna inför Siennas starka vilja. Men som Marie skrev ovan- de man älskar mest trotsar man.Mot mej är hon aldrig otrevlig.Hur är det med farmor Nina- är hon otrevlig mot henne? Otrevlig på dagis? Nää just det- då behöver ni inte oroa er. Ingen är fullkomlig som förälder, ni är mycket bättre än "good enough"! Hade jag varit som er hade jag nog skrattat lite och förklarat att ni tycker hon är lite för tuff, men att det är OK hemma. Bara hon visar hyfs när hon är borta, eller hemma med andra.Inte helt lätt att vara som Sienna- bara 4,5år men mycket mognare på många områden. Det blir nån typ av kollision därinne. Så låt henne vara "liten och tramsig och olydig" ibland och visa hur mycket ni älskar henne i alla fall :)

Hahaha det där går verkligen i perioder. När vi var i Thailand var casper som värst. Han blev arg för allt och oftast förstod vi inte ens vad det var. Mitt tips är att inte göra som jag... stampa i golvet och tjuta är inte så pedagogiskt. Men när han blev arg totalvägrade han att gå, oavsett om han stod mitt i en gata. Då började bråket att han skulle hålla hand över. Välj dina fajter. Det är mitt bästa tips.

vet hur det är! Juli är inte följsam för fem öre. Allt är en strid, och så har det alltid varit. När folk säger det är bara till att säga till dem och vara konsekvent. Well grattis! Ni har inte träffat min Juli!

samtidigt är jag glad över att ungen lärde sig argumentera med bra argument när hon var två! Hon har skinn på näsan och tar inte skit. Det kan behövas, men om jag däremellan fått åka på spa en gång i veckan så hade det nog varit mindre gråa hår ;)

Jag och Johan hade vår bråkperiod i sommar. Eller uppgivenhetperiod. Vet inte hur det vände men äntligen är det bra mellan oss igen. Men vi har ju haft det ganska tufft runt omkring så.

Folk tycker säkert jag är slö i uppfostran med juli. Men juli blir såååå jäkla uppfostrad. Tänk liksom att hon verkligen måste se till att följa med Loke till skolan så han inte kommer för sent, tänk att hon inte får lov att springa på vägen och bli jagad av bilar som hon helst av allt vill. Tänk att hon inte får lov att gå till dagis helt näck. Nog blir hon uppfostrad alltid ;) I alla fall under kolumnen Överlevnad!