lamadjur.blogg.se

Två knäppa små döttrar, en bitter sambo och massa galna släktingar och vänner.

Goooosunge och ledsen mamma

Huuuur sött är inte detta? Vill seriöst gå fram och pussa hennes fötter. Och munnen. Och alla valkar. Älskade knäppa tokunge. Älskar att klä ut sig, vid 14 månaders ålder. 

Fötterna!

 

Nu har jag precis lämnat henne och syrran på dagis. Sienna sprang in, Julie började gråta redan i korridoren. De ska inte hämtas förrän efter kl 17. Varken jag eller Kim kommer att vara i Malmö, ifall det krisar. Ingen av den ordinarie personalen kommer att finnas på plats så sent. Varför känns det lite som att jag har gått i sönder? När folk varnade att "det var jobbigt att vara mamma" trodde jag att de menade sömnbristen, alla sysslorna, kraven. Inte kärleken. Det är den som är jobbigast. Mitt lilla hjärta. Min lilla gos.

Eller hur! Man vill linda in dem i bummul och aldrig lämna deras sida. Slänga mordiska blickar på alla som kan tänkas såra dem och rädda dom från den stora världen för alltid. Trodde jag skulle spy när lucas började på lindeborgskolan! Det värsta jag varit med om... Jag inte han.. Han var glad.

Jag förstår dej!Men det går över, det vet vi ju allihop. Utan livslånga men dessutom. Men jag önskar att hade slutat jobba för gott så att jag kunde hämta henne tidigt/ha henne hemma då och då.Fötterna......pusspusspuss

MEN SÅ SÖT!! Förstår dig. Ibland önskar jag lite att vi typ hade växt ihop. Men ibland är det förstås gött att vara själv, fast mest skönt när hon är med någon jag vet att hon diggar.

Jag känner likadant! Ibland älskar man dem så mycket att det gör ont! Jättejobbigt...

ja förstår dig, men det måstes ju och de har det ju allt bra där ändå, men ja