lamadjur.blogg.se

Många dagars sjukdom, oro, sömnlösa nätter och brist på studietid tog ut sin rätt i morse, och jag var ganska lättirriterad, om vi säger så. Men eftersom jag är vuxen så försökte jag ändå att ta mig samman och inte låta det gå ut över ungarna. Inte minst för att de blir otroligt tetiga och bråkiga om jag visar minsta lilla tecken på frustration. Så medan jag shotade mitt kaffe och fantiserade om en stor chokladkaka som jag skulle köpa efter skolan, muttrade jag för mig själv att detta kommer att bli en bra dag, och att allt skulle bli bättre. Det blev det inte. 40 minuters kö på E6:an, där jag halvmaniskt upprepade "det kunde varit värre, det kunde ha varit jag som krockade". Inte för att jag vet om någon faktiskt krockat, men om man jämför lite köande med en krock så får man ett ganska bra perspektiv. När kön lossnade susade jag fram, och kom till campus 7 minuter innan vi började. Parkeringen full. Körde till en annan, tvärs över gatan. Också full. 4 minuter kvar. Vet sedan tidigare att det finns en bakom skolan, som tillhör ett företag men som har några få gästplatser. Hittade en plats och rusade mot skolan. Avspärrat på grund av ombyggnad. Fick gå en lång omväg. 0 minuter kvar. Kom tillslut fram, om än lite sent. Trött och tjurig och med sprängande huvudvärk lyckades jag ändå någorlunda genomföra uppgifterna idag, fram till sista momentet. Vi skulle slumpmässigt bli utvalda att redovisa hur vi reviderat en tidigare lektionsplanering, med hjälp av tipsen vi lärt oss i delkursen. Vi fick tio minuter på oss att förbereda. Jag kunde inte koncentrera mig och lyckades inte få ihop något vettigt på de tio minuterna. Men vad är oddsen för att jag, av 25 elever, blir en av de fyra som ska redovisa,? Och blir jag det, så kan jag ändå berätta vad vi gjort under förmiddagen när jag fortfarande hade två vakna hjärnceller, tänkte jag. Oddsen var stora, visade det sig. Och jag kan inte improvisera när jag är helt slut och förvirrad, visade det också sig. Jag rodnar dessutom lätt. 

 

Ingen bra dag.