Illvrål och gapskrik
Julie var alltså sur igår. Och med sur menar jag rasande. Varför? Önskar att jag visste. Allt var lugnt till ca 18, när de satt ombytta till pyjamas i soffan och jag gick för att värma välling. Jag hade lovat Sienna en kvällsmacka, men kunde inte ge henne den för att Julie fick ett raserianfall när jag kom gående med vällingflaskan. Hon skrek inte precis sammanhängande ord, men kontentan var ungefär att hon inte ville ha välling, napp, snutte, sova, fast hon egentligen ville ha välling, snutte napp och sova. Kaos. Sienna tjatade, Julie gallskrek och hasade sig omkring på golvet.. baklänges. Genom alla rum. Oavsett vad jag gjorde. En paus när jag la henne i sängen, men så gav jag henne snutten- när hon bad om den- och ramaskriket började om. Jag fick panik och tänkte att det är i alla fall bättre med ett nöjt barn och gav den svältande Sienna sin macka, medan Julie hasade in bakom soffan. Julie såg dock mackan- och blev lugn som en filbunke. Macka? Ja, vill du också ha en? Det ville hon, och satte sig nöjt och glatt i soffan. Jag förstår inte mina barn. Julie har tröttnat på korv och har mig veterligen aldrig smakat knäcke. Ändå var det bristen på just den mackan som hennes raserianfall berodde på?
Kommentarer
Postat av: Netti Starby
Det är verkligen inte lätt att förstå sina barn ibland. <3 Kramis
Postat av: Mamma/mormor
Förstår att du inte förstod det där- helt obegripligt hahahaha! Vilken maktlöshet man måste känna i en sån situation. Men snart snackar hon ännu mer och kan berätta vad som är fel 😊
Postat av: Mirre - Sweetwords
Ibland behöver man översättning på dem
Postat av: Mamma Malin
Hehe, ja dessa barn alltså!
Trackback
