Den inte så bortglömda kolloungen

När man är på kollo vill man gärna få brev och kort. För det mesta är man ju borta i två veckor, och för ett barn känns det som lång tid. Sienna var dock på kortkollo. Det varade i totalt 5 dagar. Från lördag vid lunch till lunch på torsdag. Det kändes visserligen som sjukt lång tid det med, tyckte jag. Men knappast tid att skicka kort, kan man ju påstå. Fast då har man inte träffat min familj. Ett kort fick Sienna INNAN hon kom fram, vilket resulterade i att kontoret fick ringa min syrras pojkvän för att bekräfta vem som skulle ha kortet (tur att han jobbat där i många år och att Sienna har ett ovanligt namn). Ett kort fick hon tre dagar efter hemkomst, då det hade eftersänts. Och däremellan fick hon fyra. Hon kan inte ha känt sig bortglömd, i alla fall. 
 
Tack för korten Annika, mormor, moster Frida/Danne, mamma/pappa och Ugglis, hälsar Sienna.

Kommentarer
Postat av: Mamma/mormor

Ba'fatt hon inte skulle känna sej bortglömd

2017-08-03 @ 19:58:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0