lamadjur.blogg.se

Har haft mitt tolfte utvecklingssamtal idag. Börjar ana ett möster här. 1. Inga föräldrar kan komma i tid. 2. Inga föräldrar förstår varför deras barn inte har A i allt. 3. Alla föräldrar anser att deras barn är speciellt och behöver mest hjälp. Hej hopp. Jag är inte så van vid detta, då skolan jag jobbade på innan var tvärtom. Där fick vi muta föräldrarna för att ens dyka upp på samtalen. Det var nästan skönare. Men visst är det bra att föräldrarna bryr sig! Om de bara inte gjorde det så.. fel? En förälder bad att få prata med mig i enrum efter samtalet med barnet. "Så hen får svettas lite". Föräldern ville alltså inget mer än det. Han hade inget att säga mig, men ville göra ungen paranoid. En annan förälder deklarerade tydligt " det är inte vad X kan som räknas, utan vad X visar lärarna!". Nja... visserligen hänger betyget på vad X visar oss, men nog måste det vara viktigare att hen faktiskt lär sig? Jag orkar inte. Vad är det för fel på folk? Men vad gjorde denna duktiga lama? Jag JOLLRADE med föräldrarna och försökte tala dem tillrätta som med barn. "Jag förstår din synpunkt, men man kanske kan tänka såhär också...". Det var inte lätt. 12 down, 1 to go. Giv mig styrka.