lamadjur.blogg.se

Vi var på en lekplats utanför ungarnas förskola häromdagen. Vi var där i 2,5 timme. Sienna stod vid förskolans staket i 1,5 timme av dem. Och tittande in. Längtansfullt. Naw! Ungarna ser verkligen fram emot att börja dagis på måndag igen, vilket känns skönt. Och jag ser fram emot att börja jobba. Som riktig lärare! I alla fall, när Sienna stod där och hängde så började hon leka med en flicka inne på förskolan. De körde springtävlingar på varsin sidan om staketet och kastade nallar och snackade loss. Jag kände inte igen flickan och frågade Sienna om hon gick på en annan avdelning. "Nej, hon är från en annan förskola. De går bara här i sommar." Tydligen hade Sienna aldrig träffat tjejen innan. Huuuuur kan man skaffa vänner så fort? (Nykter...) Ännu otroligare blev det dock när vi kom hem, och jag hörde Sienna prata med en kvinna utanför cykelgaraget. Då kvinnan tyckte att Sienna verkade vara en bra lekkamrat åt dottern, fixade hon fram både namn och lägenhetsnummer till oss så att dottern kunde ringa på nästa gång hon lekte på gården. Jahapp. Där fick Sienna ännu en vän- utan att ens ha träffat barnet. Men det är härligt! Jag åkte alltid snålskjuts på min charmiga lillasyster när det gällde att skaffa polare, vilket gjorde att jag inte klarade det så bra själv i tonåren. Var sådär. Som tur är verkar det inte gå i arv!