lamadjur.blogg.se

Kim festade igår. Jag sov som en stock mellan 20-00:30, sedan insåg jag att han inte var hemma. Och att han nog inte skulle komma hem på ett tag. Jag är aschill med att vara själv hemma med ungarna. Jag är inte aschill med att ha Kim rännande ute med galna polare och en massa sprit i kroppen. Framförallt inte sedan han fick diabetes. Har hört att diabetiker dör i fylleceller varje år då de blivit "låga", vilket resulterar i att de beter sig berusat. Är inte helt hundra på om detta är sant, men klockan 2 på natten känns det mycket troligt. Lika troligt kändes det att Sienna som blivit förkyld i själva verket höll på att dö av lunginflammation eller blodförgiftning. Så min sömn resten av natten var sådär. Jag gled in och ur en dvala och hade inte ett dugg koll på vad som hände. T.ex. så trodde jag att Kim kom hem med alla polare och en hög med knark som han stoppade i en väckarklocka. 1. Han knarkar inte. 2. Vi har ingen väckarklocka. 3. Jag blev inte arg. Tre tydliga tecken på att det var en dröm. Fick även för mig att diskmaskinen pajat hela köksgolvet och att vi för hand bände upp det mitt i natten. Och jag drömde att jag via spotify räknade ner uteställets låtar till stängning. Helt logiskt ju. När Kim sedan kom hem så trodde jag givetvis att det också var en dröm. Jag var dessutom uppe två gånger, utan brillor, och konstaterade att han inte kommit än. Smart när man är blind som en mullvad. Så gissa min förvåning när jag hysteriskt ringde honom klockan 5:30 och hörde signalen från soffan? Summa summarium, trots att jag la mig tidigt är jag helt slut. Kan dock inte helt skylla på min oro för Kim, för jag har en viss aning om att sjukdom är på intågande. Sienna är mycket febrig, ynklig och har ont på konstiga ställen. Och jag är ynklig och känner av lite led- och muskelvärk. Hej influensa?