lamadjur.blogg.se

På Siennas och Julies dagis finns lappar med första hjälpeninstruktioner. Mycket lämpligt, anser jag. Däremot tycker jag inte att placeringen är lika lämplig, då en av lapparna sitter precis utanför ingång till Julies avdelning- i Siennas ögonhöjd. Min nyfikna unge får alltså tillfälle att studera denna lapp dagligen, medan jag brottas med av- och påklädnad av en knubbsäl. Och denna veckan tyckte Sienna att det var dags att ha en grundlig genomgång av vad bilderna betydde. Jag försökte ge henne en snabb förklaring till vad första hjälpen är, men ungen krävde en detaljerad beskrivning bild för bild. Det fick hon igår. Idag ville hon höra exakt samma sak igen, med skillnaden att mitt tålamod var lite mindre och antalet föräldrar som kunde höra oss var lite större, så jag nekade henne det. Innan hon fick panik och förvandlades till minihulken lovade jag dock att hon skulle få en genomgång istället för godnattsaga ikväll. Hon lyssnade noggrant, Kim chockat, och jag var rätt nöjd över att få repetera min första hjälpenkurs jag gick på när Julie lärde sig äta riktig mat (vid 5 månaders ålder). Det fanns två absoluta höjdpunkter under genomgången: 1. Jag pratade om vad man skulle göra om Julie åt något giftigt, varpå Sienna svarar "som en orm". "En orm? Varför skulle Julie äta en orm?" "Jo, alltså, en giftorm. Den är giftig ju?" 2. När vi hade läst färdigt i mitt häfte var Sienna asnöjd, och frågade glatt om hon fick lära sig andra hjälpen nu. Love her!