lamadjur.blogg.se

All inclusive är ju vad det är. Maten är likadan överallt, man känner sig som i en skolmatsal och man har bestämda tider att följa. Men det är ju så smidigt när man har småbarn! Tänker jag och Kim varje gång. Jag och Kim har fel. Det finns inget så segt som att gå och äta samma mat i samma matsal vid samma tider varje dag. Hela dagen kretsar liksom kring det ångestladdade ätandet. För ångest var det i alla fall på denna resan. Från den sekund vi gick in i matsalet tills vi lämnade dem skrek Julie. Och hon vägrade äta någonting. Sienna tog motvillliga mustuggor under glassborttagandehot, medan hon suckade och stönade och välte ut vattenglas. Och jag och Kim stod mest och köade och servade skrikande barn. Vi satt inte ner samtidigt en enda gång. Och ungarna blev hungriga i samma ögonblick som vi sa tack för maten och reste oss upp. Så vi fick gå direkt därifrån till en kiosk. Underbart! Håller tummarna att jag kommer ihåg detta till nästa år, så jag inte gör samma miss igen- för femte gången i rad.