lamadjur.blogg.se

Kim var hemma från jobb idag, eftersom han skulle på begravning på eftermiddagen. Då jag hade en massa plugg bad jag honom att lämna ungarna på dagis, så att jag slapp. Det gick sådär. Tydligen visste inte Kim vilken avdelning Julie skulle lämnas på vid frukostsammanslagningen. Och på just onsdagar har  Julies alla fröknar ett möte. Kim lämnade dessutom Sienna- som har koll på allt- först, på sin avdelning där uppe. Så rätt vilsen vandrade han omkring ensam med en lika förvirrad Julie där nere, när en vikarie såg honom. Var ska hon vara, undrade vikarien? Jag vet inte riktigt, svarade Kim. När de hade konstaterat att ungen inte ätit frukost bestämde sig vikarien för att placera Julie vid frukostbordet bland de andra ungarna. Smart, kan man tycka. Det tyckte dock inte en av den ordinarie personalen, som chockat undrade vem Julie var när hon började sitt pass. Som tur var kände hon igen henne någorlunda, och kunde placera henne som "den hungriga flickan på avdelning X, som alltid vill ha mackor". Väl hemma berättade Kim om sin förvirring, varpå jag snabbt smsade dagis och bad dem leta upp Julie. Jag skrev dock så mycket att smset konverterades till ett mms, som förskolans mobil inte kan ta emot. Så en timme efter att Julie börjat, lagom till fröknarnas möte slutade, kom personalen från den andra avdelningen gående med Julie- till Julies fröknars stora förvirring. Och Julie hade helt nöjt hade gått med på att hänga på avdelning Y ett tag. Rätt chill unge, om man säger så. Undra hur det hade gått om det bara varit vikarier på andra avdelningen? Eftersom Julie varit hemma sjuk i två dagar hade hennes fröknarna nog trott att hon var hemma en dag extra, om hon inte dykt upp. Så ingen hade saknat henne. Fatta min panik vid hämtning, när de berättat att hon inte varit där hela dagen. Vi hade ju ringt polisen innan vi lokaliserat henne på avdelningen bredvid. Jag hade seriöst fått en hjärtattack. Och Julie hade lugnt chillat vidare. Jag tror inte att Kim får lämna fler gånger.