lamadjur.blogg.se

Snart dags för Julies 2,5 års koll på bvc. I kallelsen stod det att man skulle fylla i en informationsblankett. Den var dock inte medskickad, så när jag ringde bvc för att byta tid så passade jag på att fråga vad den innehöll. Man skulle svara på barnets språkliga kunskaper. Jag svarade att jag inte behövde fylla i något papper. Why? Julie är asgrym på att prata. Jag må vara partisk, men att ungen kan snacka vet jag. För skojs skull räknade jag och Kim ord idag, när jag berättat för honom om blanketten. 11 ord i rad, utan problem. Sweet. Det roliga är att hon inte använder bindeord, vilket måste förvirra det för mindre vana lyssnare. "Jag gick dit pappa inte skrämma mig jag inte bli rädd" betyder alltså "jag gick dit så att pappa inte skulle skrämma mig så att jag inte skulle bli rädd". Eller "det var min granne kom gav mig godis i hissen" (snäll granne, inte creepy. Men varför utelämnar ungen ordet som?). Kul är det i alla fall. Det roliga med småttingar som kan prata är att de kan berätta hur småttingar tänker. Och småttingar är inte kloka någonstans. Mindre roligt är när de snor föräldrarnas språkvanor, och skriker "Jävla mössa!!" när den är svårpåtaglig i hallen. Fast jag kan säga att jag och Sienna bröt ihop!