lamadjur.blogg.se

Ungarna sprang Kalvinknatet idag. Sienna var supertaggad, och har längtat sedan hon sprang för två år sedan (förra året var vi på semester). Julie visste dock inte vad hon gav sig in på. Inte jag och Kim heller, om vi ska vara ärliga. Vi blev bara så pepp när vi såg att vi var hemma detta året, och anmälde båda barnen utan att ha en tanke på att Julie är mycket lugnare, försiktigare och... latare, än Sienna. Först i fredags, när jag hämtade ut nummerlapparna, slog det mig: Julie kommer att behöva springa 400 meter. Därefter byggdes viss ångest upp, när jag såg framför mig hur jag bar omkring på min snart 3-åringa unge medan hon illvrålade och vägrade röra sig en meter på egen hand. Men min lilla Puff överraskade mig! Hon inte bara tog sig runt varvet utan gnäll, hon sprang även stora delar så snabbt hon kunde! Vilket inte är assnabbt, men ändå. Jag blev mycket stolt! Sienna sprang såklart hela varvet, när det var hennes tur. Utan vuxenhjälp. Mina stora tjejer.