Pedantlama
Jag vill inte säga att jag är pedant. Jag uttrycker det hellre som att jag tycker om att ha ordning och reda. Vem gillar att ha smutsiga strumpor slängda i hallen, äppleskruttar på soffbordet och barbie mitt på golvet? Ingen, tror jag. Det finns en grupp på facebook som heter Family living- the true story. Där lägger folk upp bilder av sina hem, som inte är förskönade. Jag gick med i den för att få några skratt. Jag gick ur den eftersom jag fick nervösa ryckningar istället. Huuuur kan folk leva så? Med det sagt så har vi det inte asrent här hemma. Jag avskyr att dammsuga, och Kim är sådär på att hjälpa till. Och tvätta golv gör man ju inte precis utan en dammsugning innan. Men saker är här inte överallt, för jag plockar och plockar och plockar. Annars kan jag inte riktigt slappna av. Det finns dock ett problem-som har ökat markant sedan julen- jag får nämligen inte rensa Siennas skrivbord. Hon är en horder i miniformat, och vill spara allt. Halvritade tecknigar, absolut. Söndriga pennor, japp. Kassa suddgum, utan tvekan. Ibland får hon ett ryck och sorterar sakerna, men det är mycket sällan att något slängs. Och jag har panik! Det fungerar liksom inte att ha ordning i hela lägenheten när man vet att det finns ett utrymme som ser ut så här. Jag vill inte säga att jag är pedant.. men det finns kanske en synonym?
Det värsta är smällkaramellen och den egenskapade ickefungerande pennhållaren (till vänster om CD-spelaren) som jag absolut ALDRIG får kasta. Ska man gömma undan dem innan vi åker på semester och skylla på en inbrottstjuv kanske? Eller säga att silverfiskar flyttat in i dem? Då hade de nog åkt ut snabbare än kvickt.
Kommentarer
Postat av: Netti Starby
Haha känner verkligen igen det där :-D Kram
Postat av: Mamma/mormor
Är det där fotot från IDAG 😳? Jag hjälpte henne att röja igår......😅
Trackback
