Ofrivillig kidnappning av minikompis

Julie har en kompis! Houda, från förskolan. Houda bor i samma område som vi, och har ringt på för att leka med Julie två gånger. Naw! Idag cyklade de först en runda, sen ville de in och leka. Det fanns dock ett problem med det. Vi känner inte Houdas föräldrar. Vi har inte deras nummer. Vi vet inte var flickan bor. Hon är tre år. Tänk deras skräck när de inte hittar barnet. Hur ska de veta i vilket hus de ska leta? Var går gränsen för kidnappning? Jag släppte in Houda så småningom, och ställde hennes cykel halvvägd ut genom grinden, riktad mot dörren. Sen hade jag ytterdörren öppen. Ingen panikletade. Jag andades ut lite. När Julie och lillpolaren stack ut igen så skickade jag med henne en lapp- med namn, adress och telefonnummer och förklaring till vilka vi var. Och det fungerade! (Tack för tips Frida). Nu både vet vi var Houda bor och har hennes föräldrars nummer. Och de har lovat att smsa om Julie hänger med Houda hem någon dag. Fööönt! Och så gulligt. Julie och hennes lilla minikompis.
 
Vågar inte lägga upp bild på kompisen, men här är Julie i full fart!

Kommentarer
Postat av: Mamma/mormor Lena

Det är ju bara så underbart med området ni bor i 😍! Massor av ungar som ränner omkring med varandra och ringer på 😀. Idag när 3 st ringde på och både Sienna och Julie kastade sej ut, spände på cykelhjälmarna och hoppade på cyklarna och trampade iväg- vilken härlig frihet ❤️. Sen tänker jag 10 år framåt i tiden 😅😂

Svar: Hahaha ja, det är supermysigt nu!! Kaos som tonåringar. Men ändå tryggare än Malmö, inbillar jag mig. 😍
Lisa

2018-09-05 @ 22:44:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0