lamadjur.blogg.se

Jag känner att jag verkligen mognat som husägare. Kanske inte så mycket just för huset, utan för att jag tvingas göra nya saker. Inser nu medan jag skriver att det kanske just i detta fall beror mer på att Sienna börjat skolan än på huset, men liknande saker händer hela tiden- och för det mesta är det huset som är orsaken! Idag hörde jag av mig till en förälder och frågade om hennes dotter fick följa med Sienna hem efter skolan. Har nu flickan här. Hon ska äta med oss. Jag är ungefär lika bekväm med detta som att göra en smärre rotfyllning. Förstår inte hur man som mycket nöjd lärare kan vara så obekväm med barn? Jag älskar mina ungar. Jag gillar mina elever jättemycket. Men andra barn är lite som en gåta för mig. De kunde lika gärna varit troll. Dessutom vet jag inte hur mycket jag ska säga till dem när de stökar. Eller hur mycket jag ska säga till mina barn inför dem. Sienna är lika artig och charmig som en tasmansk djävul, och bossar och skriker på kompisar hela tiden. När ska man säga stopp? Jag vill inte göra varken henne eller polarna besvärade, men de kan ju inte gilla att bli skällda på? Önskar att man fick med en guidebok för sånt här. Just nu sitter de och kollar på Siennas mobil. En regel jag vill ha är att man inte sitter med mobilen när man har kompisar hemma. Den regeln vill inte Sienna ha. Men nu är de lugna i alla fall. Och Sienna har jättesvårt att leka fantasilekar med kompisar. Det klarar hon bara med Jullan. Så detta är kanske bästa alternativet just nu? Den som har en guidebok, snälla skicka en kopia till mig! Helst innan det är dags att äta.